En sak som återkommer i mina tankar med jämna mellanrum. När jag var i Malmö med två väninnor.
Det var nog i samband med en konsert, runt 2005-11-24. http://www.catasa.se/dhcopenhagen241105/
Det här är vad jag minns. Jag och en av tjejerna (Malin/Nilam) köpte varsin bok i en bokhandel. Min var “Celtic Knotwork Designs” (se bild) och hennes var en annan bok, i samma serie. Jag tyckte om både den boken som jag köpte, och den hon köpte, men tyckte att det var onödigt att köpa båda två.
Samma dag, eller dagen efter, när vi skulle packa, och lämna hotellet, så var hennes bok borta. Jag kände då att hon anklagade mig, för att ha tagit hennes bok. Men det hade jag naturligtvis inte gjort! Efter den gången så träffades vi inte igen, och det känns som att hon inte ville umgås/prata med mig, på grund av att hon tror att jag tog hennes bok. Det har efter det känts så himla orättvist.
Då försökte jag att skriva till henne, efter det, och frågade vad jag ska göra. Jag har skrivit e-post och julkort, men aldrig fått något svar.
Jag kan inte erkänna något som jag inte har gjort. Att ta hennes bok, och förlora en vänskap, hade inte varit värt det. Hellre bara en bok och ha en vän kvar. Jag hade haft råd att köpa båda böckerna, men jag var snål/ekonomisk.
Jag har aldrig i mitt liv tagit/snott/snattat, eller liknade.
Bara för att hennes bok var borta, för att jag hade sagt att jag gillade den också, är inte samma sak som att jag tog hennes bok.
Jag hade gärna velat att hon hade hittat sin bok, och jag vet faktiskt inte vad som hände med hennes bok. Jag hade faktiskt velat att hon kunde lita på mig och att vi fortfarande hade varit vänner. Jag bara vet att jag tog den inte! Jag tog inte hennes bok! Hade jag lånat den, och glömt bort det, eller att den hade åkt ner i en av mina väskor av misstag, så hade jag gett den till henne. Hon hade fått sin bok, om jag hade hittat den. Men jag har den inte! Jag har bara min bok, och den har jag fortfarande kvar.
Dessutom, att vara annorlunda, eller inte som de flesta andra, är inte samma sak som att man ljuger och/eller tar saker från någon annan.
Faktiskt, om hon hittade sin bok. Eller om hon förstod att jag inte hade tagit den. Om hon insåg sitt misstag, så skulle jag faktiskt vilja träffa henne igen. Ibland tänker jag att hon insåg sitt misstag, men skäms så mycket att hon inte vill prata med mig, eller träffas igen. Men jag är inte långsint, och skulle gärna träffa henne igen, om hon vill. Jag lovar att jag ska inte ta upp ämnet om denna bok.
